Slaktarn´s Gård

Livskraft i samspel

Vattenpasset.

Det börjar vankas älgjakt. Tack och lov, för frysen är tom. Åtminstone på älgkött. Dock är den full av bär, svamp och grönsaker, så vart köttet ska få plats är ännu en olöst gåta. För kött hoppas jag verkligen att det blir. Knas-Katten också, för han vägrar äta industriellt skitkött, som han så charmant uttrycker det.

Hur som helst. Veckorna innan älgjakt innebär iordningställande av diverse pass. Märkningen ska vara tydlig, snitslar ska ut, skottgator ska röjas och inte minst så ska där finnas ett pass att sitta på. Helst. Det brukar bli en ganska trevlig familjeutflykt i skogsmarkerna omkring.

Jag släpar på ungar och fika, medan Millimetermannen släpar på verktyg och bräder. Ja, bräder. För det ska ni veta, nog för att skogen är full av pinnar, träd och annat sånt där som ungarna bygger kojor av, men ska Millimetermannen bygga ett älgpass, då ska det ta-mej-fan vara rejäla grejer. Som med allt annat. Rejäla grejer, raka vinklar och plana underlag. Symmetriskt. Rakt. Mycket viktigt. Det förstår väl vem som helst.

Så jag blev väl egentligen inte så förvånad när han, mitt i det böljande landskapets ojämnhet, hivar fram ett vattenpass. Och börjar justera. Två millimeter upp, en millimeter ner. Och dessutom blir en liten smula irriterad när regeln, på grund av dålig tillbakahållet gapskratt av medhjälparen, rör sig ytterligare några millimeter och han är tvungen att mäta om. Som om det, skulle göra skillnaden mellan träffa och bom, mitt i jaktens hetaste ögonblick.

Kanske är det så, vad vet jag. Och det blev ett fint älgpass, minsann. Kallas förresten för Vattenpasset, trots att det inte finns vatten så långt ögat kan nå.

3 kommentarer

  1. Jag ser din händige och noggranne man framför mig. Och hur du fnissar och kanske skakar på huvudet åt hans fixande och trixande. Hur solen värmer mellan träden och kaffet smakar bättre än någonsin.
    Tack Kristina för dina betraktelser från Slaktarstinas och dess omgivningar!

  2. Jag ser din händige och noggranne man framför mig. Och hur du fnissar och kanske skakar på huvudet åt hans fixande och trixande. Hur solen värmer mellan träden och kaffet smakar bättre än någonsin.
    Tack Kristina för dina betraktelser från Slaktarstinas och dess omgivningar!

  3. Jaså, Knaskatten nöjer sig inte med bär och kantareller? Förnuftigt av honom, katter måste (till skillnad från människor) ha kött. Vår Putte har inte riktigt fattat det, han knycker broccoli, blomkål och majs från våra tallrikar så fort han kommer åt. Äter förvisso kött också, även om det inte är lika gott, men skulle inte drömma om att käka upp de där små roliga leksakerna som flyger och kilar runt i naturen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑