Kategori: Knas-Katten skriver (Sida 2 av 2)

Knas-Katten rapporterar.

18 juli, 2015 / SlaktarStina / 1 kommentar

Tjena, Knas-Katten här. Jag tar tillfälligt över rapporteringen då de tvåbenta i hushållet mest springer runt som yra höns medan de bygger på min klätterställning. Jag fattar inte varför de hetsar så! Liksom slappna av en smula, lapa lite sol, jaga en sten, skräm en get – take it cool, liksom. Men det är klart, de har ju en poäng i det de säger; Man får inget gjort om man inte gör det som måste bli gjort. Typ något sånt, jag lyssnar ärligt talat inte så noga alla gånger.

Den börjar förresten bli riktigt fin nu, min klätterställning! Utsidan är röd och snart kommer tydligen teglet på. Om några veckor kommer fönstren också, så jag slipper snön till vintern! Måste även dela ut en eloge till min älskade Knas-matte som har lagt oräkneliga timmar på att hitta rätt färg till dörren. Det hade hon inte behövt, jag överväger att sätta min signatur där ändå, och då tror jag inte man tänker så mycket på färgen. Men det är ju snällt av henne att hon anstränger sig så, för min skull.

I övrigt rullar livet på rätt bra, jag har ju haft möjlighet att förhandla till mig lite bättre villkor i mitt anställningsavtal. Bland annat har jag en klasul som ger mig rättighet till valfri personalhälsovård minst en gång inom loppet av 24 timmar, och den är jag inte sen att utnyttja. Jag fördrar massagen måste jag säga, även om kamningen också är en favorit. Dock pågår det i nuläget en tvist om borttagning av fästing är att räkna som valfri personalhälsovård, eller om det går under skyddsåtgärder i arbetsmiljön. Jag hävdar bestämt det sista.

Och de där ungarna är ju riktigt mysiga emellanåt, med betoning på emellanåt. Men jag känner ändå ett ansvar över de små liven, och följer varje steg de tar här ute på gården. Någon måste ju vakta dem mot skogens oknytt. För oss emellan, jag tror inte matte klarar av den uppgiften. Ni kom väl ihåg hur det gick när hon skulle fånga en råtta? Om inte, kan ni läsa min rapportering om det här. Uppenbarligen fullständigt talanglös, så jag förstår att hon behöver mig.

Getterna? De tänker jag inte ens nämna. De är ju fåniga. Kan inte ens fånga en ekorre. Eller klättra i ett träd. Dessutom tycker jag att det tvättar sig lite dåligt, om vi nu ska vara ärliga mot varann. Och det ska vi ju.

Jaja, det var allt från mig den här gången. Vi hörs snart igen. Någon måste ju hålla liv i den här bloggen de få veckor som återstår av semestern. Sen blir det lite lugnare, och då kommer Knas-matte ha mer tid att skriva igen. Även om jag själv tycker att jag klarar av det minst lika bra. Men något måste hon ju få tro att hon kan.

Med vänliga hälsningar

den ödmjuka Knas-Katten

Kattens Rätt i Hushållet

24 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten har kallat till ett bildande årsmöte i syfte att bilda föreningen KRIH – Kattens Rätt I Hushållet. Jag tror att han vill ha stöd av andra hus- och gårdskatter i sin tillvaro. För här om dagen fick jag in en protest från honom, där han hävdar att han blivit diskriminerad för att han är katt. Jag bjuder på några citat;

”Jag anser mig särbehandlad på ett negativt sätt, då jag tvingas sova ute i samband med hundbesök. Även fast jag kan sova ute, så vill jag hävda att jag har samma rättigheter som de andra i hushållet, katt eller ej.”

”Vidare anser jag att det bör införas en minimigräns med mystimmar. Detta i syfte att säkerställa att varje individ i hushållet får den mängd närhet och kärlek som varje levande varelse behöver för sitt välmående. ”

Det verkar som det är en förhandling på uppsegling, med andra ord. Vore tråkigt att hamna i en tvist. Dock återstår det att se hur stark uppslutning det blir i KRIH. Han har ju fixat en talarstol ämnad för en kattmassa med hundratals individer. Men ibland måste man ju sikta högt för att överhuvudtaget ta sig framåt.

Jag tycker ändå det är bra med hans företagsamhet och ideella kraft, det behövs om man ska ha en chans till att kunna påverka. Han har insett att det går inte bara att gnälla, man måste agera också om man vill ha någon förändring. En viktig insikt som jag värdesätter. Han är rätt bra den där Knas-Katten.

Knas-Katten skriver

12 oktober, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Tjena, Knas-Katten här. Jag hoppar in och gör ett litet gästinlägg innan Knas-Matte hinner skriva om vad som hände här om kvällen. Tänkte att ni skulle få se något ur min synvinkel någon gång.

Ni vet nog mycket väl om att min främsta uppgift här på gården är att fånga råttor. Om inte, så vet ni det nu och jag vill säga att jag är riktigt duktig. Det är liksom mitt expertområde, men det är inte alltid så lätt när man har en ambitiös medhjälpare som egentligen ingenting kan. En rent ut sagt hopplös medhjälpare, om jag ska vara riktigt ärlig. Knas-Matte vet vad jag pratar om, hon har ju själv klagat på mig i det här inlägget.

Så här var det. Häromkvällen gjorde jag bara som sig bör när jag såg en råtta utanför Knas-Mattes garderob – jag fångade den. Det är första gången jag tar en råtta inne, de har aldrig lyckats ta sig in förut. Men det uppstod en liten glipa in till garderoben när de lade om taket i sommras, så egentligen har jag bara väntat på att det skulle hända. Hursomhelst – jag fångade råttan och tog den i munnen för att gå ner. Då möter jag Knas-Matte i trappen och hon börjar genast att härja. Öppnar ytterdörren och vill att jag ska gå ut, nu när jag varit så duktig och tagit råttan. Hon måste allt vara bra knäpp, liksom vem vill gå ut i kylan och bli blöt om fötterna när jag kan vara inne i värmen och jobba? Nej, just det.

Så jag tog in råttan i köket och såg fram emot ett trevligt kvällspass. För man kan ju inte bara fånga råttorna, man måste ju ha lite roligt på jobbet också innan man gör klart, så att säga. Friskvård på jobbet, liksom. Men det var då den här hopplösa medarbetaren kommer in i bilden. Jag hade ju allt under kontroll och då kommer Knas-Matte med den förbannade kvasten och viftar. Hon distraherade mig, för den är ju också rätt rolig att leka med. Och då passade såklart råttan på att smita in under soffan i vardagsrummet istället. Ganska smart egentligen, eftersom jag inte kommer under den. Men Matte tog fram en sån där tummstock och började hasa ut allting som fanns där under. Det kom ut hela fem stycken möss! Mina leksaksmöss alltså.

Jag har verkligen saknat dem så jag började leka med dem såklart. Och Matte hon fortsatte vifta med den där tummstocken under soffan och ropa och gapa, främst på mig. Jag fattade aldrig varför.

Tillslut fick hon ut råttan så jag satte av efter den in i köket igen, självklart tog jag den. Men sen kommer hon igen. Suck. Viftar med den där kvasten och stimmar. Öppnar dörren och ropar. Hon förstår sig verkligen inte på det här med att fånga råttor. Jag försökte ignorera henne och hoppades att hon slutligen skulle förstå att jag sköter det här själv, gå och lägg dig! Men icke.

Jag hade släppt iväg råttan på ett litet försprång så jag skulle kunna ta den igen, men då viftar hon till med den där förbannade kvasten igen så att råttan far åt ett helt annat håll. Hon fattade inte att hon räddade den! För den for ut i hallen och hann gömma sig. Jag hittade den inte, men lade mig i full beredskap uppe i trappen för att vänta ut den. Det är liksom så man gör, väntar ut dem. Men Knas-Matte, hon fattar ju inte det där och hon är så otålig. Så hon började vända upp och ner på hela hallen. Plockade ur varende plagg ur tvättkorgen med en korvtång. Skakade jacka och kastade skor i golvet, men ingen råtta hittade hon. Då börjar hon vända upp och ner på hela huset! Plockar ur varenda skrymsle, flyttar möbler och vitvaror, häller ut återvinningen… ja ni förstår – helt hopplös råttjägare med andra ord. Men hon verkade ha bestämt sig för att hon skulle göra på sitt sätt, så jag gick upp och lade mig i sängen istället. Det gick ju liksom inte att samarbete med henne när hon for omkring så där. Men då blev hon arg – på mig! Fruntimmer alltså… de är svåra att förstå sig på.

Så jag blev utkastad i sovrummet och hon låste in sig där med Knådden och en råttfälla. Lika bra det, för då fick jag ta ansvaret för resten av huset. Det var dock en ganska smart råtta, han kom inte fram på hela natten. Så jag gick ut och jagade på morgonen, så småningom skulle den ju ändå komma fram. Och mycket riktigt! Den dök senare upp i hallen igen, men då viftade Knas-Matte ut den genom dörren med den där kvasten. Hade jag varit inne hade jag fångat och bitit ihjäl den. Det är effektivare än att bara släppa ut den. Men men. Hon gjorde väl så gott hon kunde.

Men nu lär det nog inte bli fler råttor inne. För nu har det snickrats och donats så jag skulle bli förvånad om det tar sig in någon mer råtta den vägen. Lika bra det. Då kan jag jobba utan att Knas-Matte lägger sig i.