Kategori: Ord & Tankar (Sida 18 av 19)

En kärleksförklaring

8 maj, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Kära Scott,

Du gör mig så lycklig. När vi träffas så blir jag glad och stark. Varje gång slår mitt hjärta som om jag vore nyförälskad. Det är en fantastisk känsla. Men det var längesen nu. Ett och ett halvt år för att var mer exakt. Jag har längtat varje dag. Längtat efter att ha dig under mig. Längtat efter känna dig under mina händer. Längtat efter du och jag som blir till ett.

Vi har kastat förstulna blickar på varann. Fantiserat. Viskat små längtande ord om hur allt kommer bli när vi kan återförenas igen. Men tiden har inte varit mogen. Först nu.

Men saker och ting är inte som det har varit förut, Scott. Jag har fött en son sedan sist och jag vill introducera er för varandra. Jag hoppas innerligt att det kommer bli början på en fin relation, då skulle min lycka vara gjord. Då skulle vi kunna ha en fantastisk sommar med varandra.

Så idag var det äntligen dags. Jag vaknade med ett leende på läpparna och ett pirr i magen. Dagen då vi återförenas, du och jag Scott. Som jag har längtar och trånat.

Efter en hel dag tillsammans, Du, jag och min lilla Knådd, så är jag mycket tillfreds. Det blev precis så bra som jag hoppats, kanske tillochmed lite bättre. Vi är som gjorda för varandra. Och trots att jag kommer vakna imorgon med värk i låren och en öm rumpa, så kommer jag ändå vakna lycklig. Det är så skönt att få bekräftat att vi passar precis lika bra ihop nu, trots att du numera är familjeutrustad.

Scott – du är min största materiella kärlek! Min älskade, älskade cykel.

En god natts sömn.

27 januari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

En dag när jag med tunga ögonlock och svarta sopsäckar under ögonen gick ner och hämtade posten, så låg den här fina lappen där. Speciellt adresserad till mig och min kära familj.

Om det ändå vore så enkelt. Stå i kassan på livsmedelsbutiken och fråga efter det där paketet med god natts sömn. Jag har ju nämligen rabatt på det. Har ni en säng stående inne på lagret? Ingår lakan och ett par öronproppar? Finns det tillval i form av frukost? Barnvakt förutsätter jag att det ingår. Får man ta med sig sällskap eller ingår det?

Men riktigt så enkelt är det inte. Och inte är det heller så enkelt att det räcker med att köpa ett paket havrevälling för att man ska få en god natts sömn. Då skulle inte det behövas några rabattcheckar, det kan jag lova.

För sen ska man få ungen att äta den också. Och får man väl det, ja då återstår bara resten. Lagomt varmt-torr blöja-snuttis-napp-kvällsrutiner-ont i magen- snor i näsan- hosta-mardrömmar-tandkött som kliar-övertrött-utvecklingsfaser… ja, ni fattar.

Men kanske har jag missförstått det hela. Kanske är det inte bara vällingen som ingår i detta fantastiska erbjudande. Jag måste fråga imorgon när jag ska handla. Om de ändå har en säng där bak på lagret. En säng där trötta småbarnsföräldrar får vila ut när nätterna varit oroliga. Sponsrad av en omtänksam barnmatsproducent. Kanske har de det. Kanske.

Månljuset

22 januari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det är kallt. Riktigt kallt. Sådär kallt att tystnaden låter krispig och månen och stjärnorna ger ett fantastiskt ljus. Ingen pannlampa behövs när jag går ut och plockar ur cirkusbilen efter dagens äventyr. Allt syns klart och tydligt, trots att det egentligen är mörka natten.

Kvällar som denna vill jag bara packa ryggsäcken med matsäck och dra iväg upp på berget. Lyssna. Titta. Vara. Men istället är jag inne och eldar. Vakar över det hostiga lilla knytet som jag någon vinter ska ta med på månskenstur. Vi ska ha matsäck. Varm choklad och ostmacka av den luftigast vetelimpan som finns att hitta i affärens hyllor. Så där så den börjar gå sönder innan man knappt har hunnit doppa mackan i den rykande varma chokladen och sen bara hålls ihop av ostbiten när man försöker slabba in den i munnen. Antagligen ligger halva mackan kvar i chokladen också, det är liksom oundvikligt. Och det hör till.
Sockerdebatten kan vara lika het som vår choklad, jag tänker inte bry mig. Inte kvällar som denna.
.
Sen ska vi vara ute hela kvällen tills matsäcken är slut och kinderna är blossande röda. För att sedan gå in i värmen och känna tröttheten omsvepa oss. Så där som den bara kan göra när man har varit ute i kylan och upptäckt världen. Så där som man vill somna. Så där som jag vill somna. Så där som jag hoppas Knådden vill somna.

I telefonkön till Försäkringskassan

12 januari, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Som en sann småbarnsförälder så behövde jag ringa Försäkringskassan häromdagen. De har en jättefin hemsida där man kan utföra en hel del tjänster, men ibland behöver man helt enkelt prata med någon. Föra en dialog.

Så. Jag ringde. Och dom svarade. Du har plats nummer – fyrahundraåttiofyra – i kön. Tack för att du väntar. Jo tack.

Det finns inte riktigt tid att sitta och vänta i en telefonkö just nu, så jag slog på högtalarfunktionen och började greja runt här hemma. Lagade mat. Åt. Gav Knådden mat. Diskade undan. Packade skötväskan. Med jämna mellanrum så tackade Försäkringskassan att jag väntade och informerade om att jag nu avancerat till könummer fyrahundratjugotre. Tacktack.

Så jag fortsatte att greja runt. Vi lekte med träklossarna. Hoppade i hoppgungan. Lade i en tvätt. Flyttade med mig telefon mellan aktiviteterna och Knådden hängde glatt med. Jag började duscha och den lilla killen var nöjd. Ett tag. Hans raslöshet började lysa igenom och jag tog till det erkända knepet med att sjunga en käck sång. Funkar så gott som alltid för att köpa sig lite tid.

Så jag klämde i från tårna och började sjunga Koppabä-visan medan jag sköljde ur schampot. Och mycket riktigt, Knådden blev nöjd ett tag till. Fån´t ja en körv, så hupper ja´i älva, fånt ja´en körv, så hupper ja´ i älva! Men mitt i refrängen så blir jag avbruten av en röst; hallå? hallå!? Försäkringskassan. Den evighetslånga kön hade nått sitt slut. Tack för att jag väntade. Tack för sången. Jo då. Det var så lite så.

Fö rövrigt har jag problem med att lägga in bilder på bloggen just nu. Jobbar med att lösa det, så tillsvidare får ni nöja er med bildlösa inlägg!

När vintern orsakar problem med bilen

3 december, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Bilden är från tidigare i höstas.

Nu har vintern kommit på riktigt och det säkraste tecknet på det är att det krånglar med bilen. På ett eller annat sätt. Som väl är så fungera motorn som en klocka (ta-i-trä, tvi-tvi-tvi och allt man skall säga). Men det uppstår en del andra småfel som bara är till att lösa efter bästa förmåga.

I första hand så rekommenderar jag några värmande ord och lite väl riktat våld, det funkar för det mesta. Förutom att lösa problemet så känns det rätt skönt i kroppen efteråt då irritationen fått sitt utlopp. Det gäller bara att ha känsla för när det inte hjälper och man behöver ta till andra metoder. Det är en balansgång.
Senast jag använde den här tekniken var imorse när jag skulle sätta i motorvärmaren. Kontakten döljs av nummerplåten som man skall skjuta åt sidan. Smart! Om du åker på vägar som är fria från is och snö eller alternativt kan ställa in bilen i ett varmgarage varje gång du parkerar den. Vilket jag inte gör. Men lite välriktad våld och några värmande ord löste den biffen.

Jag övervägde att använda samma teknik senare på eftermiddagen då bakluckan inte fungerade önskvärt. Det var iallafall den känsla som exploderade i kroppen. Men jag insåg att det var lönlöst. Problemet bestod nämligen inte i att bakluckan satt fast, utan att den inte satt fast. Eller snarare inte förblev öppen efter att jag öppnat den. Inga problem om man bara ska köra. Större problem är det om man först ska lasta en barnvagn innan man ska köra.
Jag försökte vara snabb som en panter och liksom kasta upp luckan i samma rörelse som jag kastar mig ner mot vagnen. Mitt huvud tackar mig för att jag ganska snabbt insåg att det inte skulle funka. Och när inte snabbheten kunde lösa mitt problem så blev det istället min ädla ändalyckt som blev nyckeln. För när jag kilade in rumpan under bakluckan, böjde mig ner mot vagnen och sen liksom lyfte-backade-vred-svor så var tillslut den där vagnen på plats. Ett riktigt smidighetspass.

Men imorgon är det jag som sågar till en bräda av lagom längd innan jag åker ner på byn.

Vikten av en mor (och en mor)

14 november, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är inte lätt att vara liten Knådd när tänderna försöker tränga fram i den lilla munnen. Då behöver man stöd av en mor. För det gör ont. Och det ger feber. Och det kliar. Det orsakar tårar.

Och det är inte lätt att vara förstagångsmor när tänderna försöker tränga fram i en liten mun. Då behöver man stöd av en mor. För det gör ont. Och det ger oro. Det orsakar tårar.

En mor är ovärderlig. Tack.

Återhämtning.

25 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

När jag har sjungit mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten minst tusen gånger. Låtit som en traktor tills läpparna har domnat och härmat bebisljud tills jag knappt kommer ihåg hur jag formar munnen till ett förståeligt hej.

Då kan det vara rätt skönt att få sätta sig ner och bara lyssna till ljudet av löven som faller från träden. Dra några djupa andetag av höstkall luft och bara låta tankarna och blicken få vila. För jag vet, att snart är det dags igen. Sjunga mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten tusen gånger. Låta som en traktor. Härma bebisljud.

Det ska inte stickas under stol med att det kan bli rätt påfrestande i längden. Men för det lilla leendet som jag får tillbaka så kan jag göra det tusen gånger om. Och tusen gånger igen. Och igen. Och igen. Och igen.

Restaurera eller kasta

6 september, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är konstigt det där med favoritkläder som man sliter hål i. Helt plötsligt tror man att de inte syns om man inte låtsas om dem. Och det kanske de inte gör heller, eftersom ingen säger någonting. Men en dag kommer man själv till insikt om att så där kan jag ju inte gå omkring och se ut. Då är det dags att välja vilken väg man ska gå; kasta eller restaurera.

Som ni ser på bilden har jag kommit till det vägvalet med mina favoritstrumpbyxor (kan även kallas kalasbyxor om ni tillhör den generationen). Eftersom jag i början av året restaurerade ett par långkalsonger med god framgång, så övervägde jag det valet länge. Men ack, jag måste inse mina begränsningar. Så efter moget övervägande hamnade de i soporna, då jag inte kunde komma på något annat användningsområde heller. Men det var med en liten tår i ögonvrån, för nu får jag gå barbent hela vintern. Eller så får jag börja använda något av alla de där andra paren som ligger i garderoben. Får se hur jag gör.

Det är nästan så man kan likna det med en relation som inte är fullständig; restaurera eller släng. Och väljer men då det sista alternativet, ja då kan man behöva en liten stund för sig själv innan man kan gå vidare.

Herregud. Det är ett par strumpbyxor jag pratar om. Dags att gå och lägga sig.

Vaggvisa

20 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

”Sov mitt lilla hjärta
roligt i din bädd
inte vara ängslig
inte vara rädd

Ty i svarta vatten
över skog och mark
över vida vatten
vaktar farbror Stark…”

Om kvällarna här ute i skogen får Knådden bekanta sig med den svenska musikskatten, enligt min mening. Det är inte ABBA. Och inte Kent. Och heller inte Jussi Björling eller Sabbaton.

Men svenska visor, det är grejer det. Ikväll, till exempel, har vi poppat Allan Edwall. Igår var det Sofia Karlsson som sjöng Dan Andersson. Imorgon kanske vi ska festa till det med lite Cornelis Vreeswijk. Det är ju ändå tisdag.

Kanske är jag lite lillgammal. Kanske är jag lite trist och tråkig. Kanske har jag bara inte hittat dem i min generation som hyser samma förkärlek till svenska visor. Oavsett.

Nu har jag min chans. Min chans att påverka framtida generationer att verkligen uppskatta dessa kulturella guldkorn. Eller så får det motsatt effekt, man kan ju inte veta säkert. Men jag tar min chans. Min chans att dela denna musikaliska förälskelse med någon som tar sig tid att verkligen stanna upp och lyssna och njuta. Eller ja, rent krasst så har ju Knådden inte riktigt något val än. Han är ju beroende av mig oavsett om han vill byta musik eller gå ut ur rummet. Men han somnar då så gott till visorna varje kväll, så så förfärligt illa kan det ju faktiskt inte vara.

En liten paus.

12 juli, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

I mitt huvud har det funnits så många inlägg som jag vill skriva, men som ni har märkt har det blivit en liten paus här på bloggen. Tidsbrist? Ja, kanske. Vi har ju av förståeliga själ, haft en hel del besök den senaste tiden och fler lär det bli. Alla vill träffa vår lilla Söt-Göte och jag kan inte klandra dem. Han är ju det finaste som finns.

Sen har det ju tillkommit en del uppgifter här i hemmet i form av blöjbyte och matning. Och vissa andra sedan tidigare befintliga hushållssysslor har ökat i omfattning, då tvättmaskinen går som aldrig förr.
Men när jag sen läser att barn i den här åldern sover 16-20 timmar per dygn, så undrar jag vad i hela friden jag göra av alla timmar som han faktiskt inte är vaken. Framför allt när vi faktiskt är två stycken vuxna som är här hemma och hjälps åt med de uppgifter som finns.

Så jag har inte kunnat låta bli att göra en liten tidsstudie över våra dagar. Tid är ju som bekant något som passerar och som aldrig kommer tillbaka. Därför av största vikt att den utnyttjas väl. Så sakta men säkert har det klarnat vart alla de där timmarna smiter iväg. Och samtidigt har jag blivit säker på att vi använder våra timmar på bästa sätt. För vi bara sitter och njuter av den här åsynen och försöker insupa att det här är på riktigt.

Men jag har för avsikt att fortsätta skriva här på bloggen, och det med lite mer intensitet än det varit de senaste veckorna. Men allt har sin tid och jag vill passa på att jag känner mig smickrad av att ni är så många som, trots dålig uppdatering, fortsatt att kika in. Fortsätt med det, för jag har så många funderingar och saker som jag vill berätta om, ni kommer inte bli besvikna!